Nr 1 / 1

Detektering av vattenburna könshormonstörare

Detection of waterborne sex-hormone disrupters

Förekomsten av könshormonstörande ämnen i vattenmiljöer har under de senaste åren väckt en allt större uppmärksamhet.Exponeras djur under embryonalstadiet för dylika ämnen kan det leda till att utvecklingen av reproduktionsorganen störs, vilket i värsta fall leder till nedsatt fertilitet och därmed ödesdigra konsekvenser för djurpopulationer inklusive människan.Könshormonstörare har ofta östrogena eller antiöstrogena effekter och bland de ämnen som påvisats eller misstänks vara av denna art, återfinns många s.k miljöförorenande ämnen och till listan på misstänkta östrogena ämnen adderas nya i snabb takt.Det finns därför ett akut behov av in vitro testsystem med vars hjälp det vore möjligt att identifiera potentiella östrogena och antiöstrogena ämnen.Vår avsikt är att jämföra effekter som misstänkta och kända könshormonstörare inducerar in vitro och in vivo för att därigenom försöka vinna insikter i ett in vitro tests förmåga att förutsäga störningar in vivo.Som försöksmaterial kommer vi att använda oss av zebrafisk och primärkulturer av fiskhepatocyter, och de ämnen vi ämnar testa är misstänkta könshormonstörare som förekommer i vattenmiljöer samt ämnen med dokumenterad östrogen och antiöstrogen effekt.

Many chemicals present in the environment are suspected to have endocrine disrupting effects both in humans and in wildlife.Recently there has been a growing concern regarding chemicals which may interact with the estrogen receptor, because such chemicals [referred to as exoestrogens] can adversely effect the endocrine and reproductive system leading to disturbances in reproductive fitness and in sexual differentiation.Irreversible and deleterious effects in the male and female reproductive tract have been reported in various vertebrates, and these defects have been linked to exposure to exoestrogens.The aim of our study is to evaluate the ability of an in vitro assay [vitellogenin synthesis] based on primary cultures of fish hepatocytes to predict estrogenic effects in vivo.We are going to compare the responses caused by suspected exoestrogens, known to be present in the aquatic environment,in the vitellogenin assay with effects caused by the compounds in fish upon prolonged exposure.The fish we are going to use in the in vivo studies is zebrafish [Brachydanio rerio] and the hepatocytes for the in vitro assays are also isolated from the same fish species.

Publikation(er)

16.2.1996 / 28.10.1999